RoHS är kortnamnet för EU-direktiv 2011/65/EU, som sätter gränsvärden för farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning. Förkortningen står för engelskans Restriction of the Use of Certain Hazardous Substances in Electrical and Electronic Equipment, på svenska begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning. Direktivet gäller i hela EU och tillämpas i Sverige av Kemikalieinspektionen.
RoHS-direktivet: bakgrund och lagstiftning
Det ursprungliga direktivet, 2002/95/EG, började gälla den 1 juli 2006 och kallas i efterhand RoHS 1. Den 2 januari 2013 ersattes det av 2011/65/EU, ofta kallat RoHS 2, som är den version som fortfarande gäller.
I Sverige är direktivet genomfört genom förordningen (2012:861) om farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning, tillsammans med Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2017:7). Det är Kemikalieinspektionen som utövar tillsyn över reglerna.
Vilka ämnen begränsas
RoHS-direktivet sätter ett gränsvärde för tio ämnen. Gränsen räknas per homogent material i produkten, inte på hela komponenten, vilket innebär att till exempel skyddsplast, isolering och ledare i en kabel bedöms var för sig.
| Ämne | Gränsvärde |
|---|---|
| Bly | 0,1 % |
| Kvicksilver | 0,1 % |
| Kadmium | 0,01 % |
| Sexvärt krom | 0,1 % |
| Polybromerade bifenyler (PBB) | 0,1 % |
| Polybromerade difenyletrar (PBDE) | 0,1 % |
| Di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP) | 0,1 % |
| Butylbensylftalat (BBP) | 0,1 % |
| Dibutylftalat (DBP) | 0,1 % |
| Diisobutylftalat (DIBP) | 0,1 % |
De fyra sistnämnda ftalaterna tillkom senare och gäller för de flesta produktkategorier sedan den 22 juli 2019. De sex första (bly, kvicksilver, kadmium, sexvärt krom, PBB och PBDE) var med redan i det ursprungliga direktivet.
Vilka produkter omfattas
RoHS-direktivet delar in elektronik i elva kategorier: stora och små hushållsapparater, IT- och telekommunikationsutrustning, konsumentutrustning, belysningsutrustning, elektriska och elektroniska verktyg, leksaker samt sport- och fritidsprodukter, medicintekniska produkter, övervaknings- och kontrollinstrument, automater samt övrig elektrisk och elektronisk utrustning.
Sedan den 22 juli 2019 gäller direktivet i princip all elektrisk och elektronisk utrustning som genererar, överför eller är beroende av elektrisk ström eller elektromagnetiska fält, om den inte är uttryckligen undantagen.
RoHS och CE-märkning
RoHS är ett av kraven bakom CE-märkningen på elektrisk och elektronisk utrustning. Sedan 2013 visas RoHS-efterlevnad genom CE-märket på samma sätt som för övriga tillämpliga direktiv, vilket innebär att en tillverkare inte kan CE-märka en produkt utan att också ha kontrollerat den mot RoHS-gränsvärdena.
Information och dokumentation ni behöver
Utöver att hålla sig under gränsvärdena ställer RoHS krav på att den ekonomiska aktören kan identifiera sina leverantörer och yrkesverksamma kunder under tio år efter att produkten släppts på marknaden. Ett kvalitetsledningssystem för begränsade ämnen förväntas finnas på plats, på liknande sätt som vid ISO-certifiering av andra processer. Teknisk dokumentation, testrapporter och en EU-försäkran om överensstämmelse ska kunna visas upp vid en myndighets begäran.
Skillnaden mellan RoHS och REACH
RoHS och REACH förväxlas ofta men reglerar olika saker. RoHS är avgränsat till tio specifika ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning. REACH är EU:s bredare kemikalieförordning och omfattar tusentals ämnen i alla typer av varor, inte bara elektronik. En produkt kan behöva uppfylla båda regelverken samtidigt, eftersom de har olika omfattning och delvis olika ämneslistor.
Så påverkade RoHS lödningen i elektronikindustrin
Ett av de mest märkbara avtrycken av RoHS finns i lödningen av elektronik. Traditionellt lödtenn bestod av ungefär 60 procent tenn och 40 procent bly, med en smälttemperatur på 183–188 grader Celsius. När bly begränsades gick branschen över till blyfritt lödtenn med omkring 96,5 procent tenn, resten fördelat mellan silver och koppar. Den nya legeringen kräver en högre lödtemperatur, vilket i sin tur ställde nya krav på produktionsutrustning och processer.
Vanliga misstag vid RoHS-efterlevnad
Ett återkommande misstag är att anta att en importerad komponent redan uppfyller RoHS bara för att den kommer från en etablerad leverantör, utan att verifiera detta med testrapporter. Ett annat är att glömma bort att de fyra ftalaterna DEHP, BBP, DBP och DIBP tillkom senare och behöver täckas in även i äldre riskbedömningar. Ett tredje är att sakna den spårbarhetsdokumentation som krävs för att kunna visa var enskilda komponenter kommer ifrån om en myndighet efterfrågar den.