ATEX klassning betyder att en arbetsplats delar in de områden där explosiv atmosfär kan uppstå i zoner, efter hur ofta och hur länge gas, ånga, dimma eller damm kan bilda en antändbar blandning med luft. För gas finns zon 0, 1 och 2, för damm zon 20, 21 och 22. Zonen styr vilken utrustning som får användas och vilka skyddsåtgärder som krävs.
Klassningen är ett lagkrav för alla verksamheter där explosiv atmosfär kan bildas, till exempel vid hantering av lösningsmedel, bränslen, brandfarliga gaser eller brännbart damm i kvarnar, silor och lackerier. Resultatet dokumenteras i en klassningsplan som ingår i verksamhetens explosionsskyddsdokument.
Vad betyder ATEX och ex-klassade områden?
ATEX kommer från franskans atmosphères explosibles, explosiva atmosfärer. En explosiv atmosfär är en blandning av luft och brännbart ämne i en sådan koncentration att den kan antändas av en tändkälla. Energin som behövs är liten, ofta mindre än 1 millijoule enligt Myndigheten för civilt försvar (MCF, tidigare MSB). En gnista från en strömbrytare eller en statiskt uppladdad människa räcker.
Ex-klassning och ATEX-klassning används i vardagen som synonymer. ATEX är regelverket, medan Ex är beteckningen på explosionsskyddad utrustning och på de ex-klassade områden där sådan utrustning krävs.
Vilka krav ställer ATEX-direktivet?
ATEX består av två EU-direktiv med olika målgrupper:
- Produktdirektivet 2014/34/EU gäller tillverkare, importörer och distributörer av utrustning och skyddssystem för explosionsfarliga miljöer, både elektriska och mekaniska produkter.
- Arbetsplatsdirektivet 1999/92/EG gäller arbetsgivare och ställer minimikrav på riskbedömning, zonklassning, utbildning och skyddsåtgärder.
I Sverige är EU-direktivet infört genom föreskrifter från flera myndigheter:
| Föreskrift | Myndighet | Omfattar |
|---|---|---|
| AFS 2023:7 | Arbetsmiljöverket | Icke-elektriska utrustningar för explosionsfarlig miljö |
| AFS 2023:10 | Arbetsmiljöverket | Arbetsgivarens krav, bland annat vid arbete i explosionsfarlig miljö |
| ELSÄK-FS 2016:2 | Elsäkerhetsverket | Elektriska utrustningar för explosionsfarlig miljö |
| SRVFS 2004:7 | MCF | Explosionsfarlig miljö vid hantering av brandfarliga gaser och vätskor |
Arbetsmiljöverkets föreskrifter kräver att en produkt uppfyller de grundläggande hälso- och säkerhetskraven, har en EU-försäkran om överensstämmelse, en bruksanvisning på svenska och är CE-märkt. Upplägget liknar andra produktregler med CE-märkning, som RoHS-direktivet för elektronik. Utrustning av kategori 1 och 2 ska granskas av ett anmält organ, och tillverkaren ska spara den tekniska dokumentationen i tio år.
Zon 0, 1 och 2: så klassas explosiv atmosfär av gas och damm
Zonerna bygger på sannolikhet och varaktighet, inte på hur stor mängd ämne som finns. Varje zons utbredning ska bedömas både horisontellt och vertikalt.
| Gas, ånga, dimma | Damm | Explosiv atmosfär förekommer | Krävd utrustningskategori |
|---|---|---|---|
| Zon 0 | Zon 20 | Ständigt, långvarigt eller ofta | Kategori 1 |
| Zon 1 | Zon 21 | Ibland vid normal drift | Kategori 2 eller högre |
| Zon 2 | Zon 22 | Inte vid normal hantering, och i så fall bara kortvarigt | Kategori 3 eller högre |
Typiska exempel: insidan av en tank med brandfarlig vätska är zon 0, omgivningen kring ventiler och påfyllningspunkter är ofta zon 1 och området kring rörledningar där bara en oavsiktlig läcka kan ge utsläpp är zon 2. Inuti en silo eller dammavskiljare blir det zon 20, runt kvarnar och transportörer zon 21. I ett pulverlackeringsverk är det brännbara pulvret ett exempel på damm som kräver bedömning.
Utrustning för zon 1 får användas i zon 2, men aldrig tvärtom.
Hur går ATEX klassning till i praktiken?
Arbetsgivaren ansvarar för klassningen. Arbetet sker vanligen i fyra steg:
- Riskbedömning. Vilka brandfarliga ämnen hanteras, hur ofta kan explosiv atmosfär uppstå och vilka tändkällor finns? Bedömningen ska omfatta normal drift, underhåll, städning och förväntade fel. Metodiken liknar en FMEA-analys där man systematiskt går igenom felmoder.
- Zonindelning. Klassning av gasområden görs vanligen enligt SS-EN 60079-10-1, med SEK Handbok 426 som svensk vägledning, och dammområden enligt SS-EN 60079-10-2. MCF anger att klassning av blandningar över 25 % av undre explosionsgränsen vanligen ger godtagbar skyddsnivå.
- Klassningsplan. Zonerna ritas in på planritningar eller foton, med explosionsgrupp och temperaturklass för varje område. Klassade områden ska skyltas.
- Explosionsskyddsdokument. Här samlas riskbedömningen, klassningsplanen, rutiner för arbetstillstånd, hantering av spill och läckage, samordningsansvar och hur utrustningen används på ett säkert sätt.
Dokumentationen ska uppdateras när verksamheten ändras. Den som saknar egen kompetens kan få stöd av konsulter som upprättar klassningsplaner.
Hur läser man märkningen på ATEX-klassad utrustning?
En explosionsskyddad produkt har Ex-symbolen, CE-märkning och en kod som visar var den får användas. Ett vanligt exempel är II 2 G Ex d IIB T4 Gb:
| Del | Betydelse |
|---|---|
| II | Utrustningsgrupp för andra miljöer än gruvor (I = gruvor) |
| 2 | Kategori 2, hög skyddsnivå, zon 1 eller 21 |
| G | Gas (D står för damm) |
| Ex d | Skyddsmetod: trycksäker kapsling |
| IIB | Explosionsgrupp: medelfarliga gaser som eten (IIA propan, IIC väte) |
| T4 | Temperaturklass: yttemperatur högst 135 °C |
| Gb | Skyddsnivå (EPL) för zon 1 |
Temperaturklassen går från T1 (högst 450 °C) till T6 (högst 85 °C). Utrustningens yttemperatur får inte överstiga tändtemperaturen för ämnet i området. Finns flera ämnen styr det farligaste valet: förekommer både gasol och vätgas blir vätgasen avgörande.
Vanliga misstag vid klassning av explosionsfarliga miljöer
- För låg zon. Zonen bedöms för optimistiskt och utrustning med för låg skyddsnivå installeras.
- Fel kategori. Utrustning av kategori 3 placeras i zon 1.
- Gammal dokumentation. Processen ändras men klassningsplanen följer inte med.
- Vardagsprylar i zonen. En vanlig mobiltelefon är en möjlig tändkälla.
- Statisk elektricitet. Bristande potentialutjämning kan ge tändande urladdningar, särskilt vintertid när luftfuktigheten är låg.
Vilken ATEX-utbildning krävs?
Enligt AFS 2023:10 ska alla som arbetar eller vistas i områden där explosiv atmosfär kan förekomma ha kunskap om explosionsrisker och skyddsåtgärder. Det gäller även entreprenörer och inhyrd personal. För tillfälliga besökare kan en säkerhetsgenomgång räcka om de har en ledsagare. Grundkurser tar upp zonindelning, tändkällor, märkning och dokumentation, och elektriker som installerar utrustning i ex-miljöer brukar gå fördjupningskurser om val och installation.